De senaste årtiondena har operan runt om i världen gått från att vara ett smalt elitistiskt fenomen till att uppskattas av många människor. I Italien har opera dock varit en folkkärt företeelse under en lång tid, och på ingen annan plats i världen hittar du så många operahus, -föreställningar och -entusiaster. Krydda din semester med ett oförglömligt minne och gå på opera – om det så må vara i en vacker byggnad från 1700-talet, i antika romerska arenor eller på en helt annan plats: Italien är fullt av operamöjligheter!
Historisk tillbakablick
Opera, mer eller mindre så som vi känner till den idag, föddes i Florens i slutet av 1500-talet, där samhällets högsta skikt fascinerades av den grekiska antiken och därför försökt återuppliva draman om Orpheus, Apollo, Dafne och alla andra från Olympus och dess omgivningar. Skaparna av opera var adelsmän, konstnärer, forskare och förmögna handelsmän – ofta var samma person allt detta på en och samma gång – och de kom på att låta delar av handlingen bli sjungen. Den första stora kompositören, Claudio Monteverdi, född 1567 i Cremona, och de få av hans överlevande verk är alla uttryck för ett mytomspunnet grekiskt material, som pöbeln aldrig skulle ha förstått om det hade hört och sett det. Men det var inte heller aktuellt, då opera endast tog plats vid domstolar och i ädla palats under denna tid.
Under 1600-talet blev Napoli en plats för utbildning inom operayrket, med hela fyra musikskolor vilka skapade dagens mest populära sångare, Kastratsångare. Tusentals fattiga bondebarn från regionen Kampanien kastrerades på 1600-talet och 1700-talet för att det skulle göra dem till superstjärnor i barockvärlden – men risken fanns också att de blev missfoster då operationen inte endast säkrade en evigung röst, den påverkade också deras fysik: De hade extremt långa ben, massiva bröstkorgar, nästan obefintliga halsar och små huvuden. Lyckligtvis förändrats modet med tiden, men vi måste resa långt in på 1800-talet innan vi hittar de sista Kastratsångarna i det påvliga kapellet.
Operan hade nu spridit sig till folket. Redan 1637 öppnade det första offentliga operahuset i Venedig, så att alla som hade råd kunde njuta av den nya konstformen. Nu avancerade det snabbt, och på andra hälften av 1600-talet finns det, enbart i Venedig, 16 operahus, och under första hälften av 1700-talet hävdade Vivaldi att han ensam hade komponerat över 100 operor. Kvaliteten var troligen inte helt hundra, och hur många har idag hört någonting om dem? Något annat är det dock då det kommer till De fyra årstiderna!
Operans bidragsgivare
Italien dominerade de första århundradena av operans historia, och jag skulle vilja hävda att denna dominans på många sätt fortfarande består. Italien är och kommer att vara operans hemland – den plats där merparten av alla operasångare skapats och det land där de flesta operor blir till. Frankrike har tidigt också varit med i bilden, och Tyskland har också bidragit, men resten av världen har inte mycket att skryta med…
Vi kan dock inte undgå Ryssland och Österrike, den senare naturligtvis eftersom tidernas största tonsättare kom därifrån och på bara några år skapade ett obegripligt stort antal verk. Men det är slående att Mozarts mest populära operor, med ett vördnadsfullt undantag för Trollflöjten, skrevs på italienska: Don Giovanni, Così fan tutte och Figaros bröllop (Le nozze di Figaro).
Folkkär konstform
Opera har vid den tiden länge varit en folkkär konstform i Italien och när vi kommer in på 1800-talet, kunde inga andra former av underhållning (utom kanske offentliga avrättningar) konkurrera med dess popularitet. Artonhundratalet blev operans guldålder med en enorm produktivitet som följd. Bara under 1857 uppfördes inte mindre än 64 operor i Italien, och under första hälften av seklet, fanns det 900 operahus fördelade i 700 städer i landet! Det är heller ingen tvekan om att Italien under 1800-talet rankas först då det kommer till de stora kompositörerna: Donizzetti, Bellini, Rossini, Verdi, Cilea, Ponchielli, Zandonai, Leoncavallo, Puccini, Mascagni, Giordano, och många fler. Det handlade ofta om betydande och distinkta personligheter. Gioacchino Rossini komponerade 39 operor på 19 år, varefter han vid en ringa ålder på 37 år gick i pension och ägnade resten av sitt liv åt sin passion: mat och vin. Om du läser om vad, och hur mycket, han åt under sitt liv – och trots det levde tills han var 76 år gammal – blir du nog lite skeptisk till Livsmedelsverkets påträngande rekommendationer…
Länge leve Verdi
Ett särskilt kapitel i alla diskussioner om opera och Italien, måste tillägnas Giuseppe Verdi, vars namn och arbete i dag är oupplösligt förbundna med italiensk identitet och kultur. Där så många andra kompositörer var arroganta och oändligt självbelåtna, var Verdi blygsam och ödmjuk, trots att han under många decennier betraktades som något av en royalty i Italien.
Han föddes 1813 i norra Italien och överlevde som en tvåårig med nöd och näppe en rysk massaker i hans by, i kölvattnet av Napoleons nederlag vid Waterloo. Och även om han under sitt långa liv skrev många operor, förblev han djupt fäst till landsbygden, och många av de sista årtiondena av hans liv var det svårt att dra bort honom från sin gård, trots att hela Europa bejublade honom. Vid denna tidpunkt, var det nog tillräckligt att adressera ett brev till “Maestro Verdi, Italien” för att det skulle komma fram – alla visste vem han var!
Och vem bättre än Verdi kunde beskriva de nationella känslorna i musik? De första åren av hans arbete handlade operorna om landet och människorna älskade dem – på detta vis kunde de uttrycka sina förhoppningar om ett enat Italien. Hans framträdanden blev veritabla nationalistiska demonstrationer, där ropet “Viva Verdi” både kunde uppfattas som en hyllning till kompositören, men också som något helt annat: förkortningen VERDI betydde “Viva Vittorio Emanuele Re D’Italia (Leve Vittorio Emanuele, Italiens kung). Det finns inget tvivel om att Verdi var en ivrig anhängare av ett enat Italien, men det var verkligen också strålande marknadsföring! Framförallt Nabucco kom att få stor betydelse i propagandan, då italienarna identifierade sig med de förslavade hebréerna, och den berömda slavsången “Va, pensiero, sull’ali dorate” har också otaliga gånger föreslagits som ny italiensk nationalsång. Det skulle vara en hyllning till både historien och den goda smaken.
Vill du uppleva opera i Italien?
Idag, när vi reser till Italien, har vi tyvärr inte längre 900 operahus att välja emellan. Det kan bero på att människors smak har förändrats, eller helt enkelt på att dagens stora utbud av inspelningar och filmer med de största artisterna gör det svårt att bevara små lokala scener.
Men urvalet är trots det tillräckligt stort, och i tider ganska oäverskådligt, särskilt på sommaren när alla operahusen är stängda, men då det i gengäld finns en uppsjö av föreställningar under bar himmel. Du kan välja att se det som irriterande eller charmigt, men ett som är säkert är att dessa föreställningar i de flesta fall antingen inte annonseras (med undantag för några affischer i närområdet) eller publiceras så sent att det är svårt att planera inför dem. Är du på semester i Italien, kan du alltid falla tillbaka på de stora, organiserade festivalerna på exempelvis Arenan i Verona, eller Puccini-festivalen vid Torre del Lago, Rossini-festivalen i Pesare och de årliga föreställningarna i Caracallas Termer i Rom. Och under vägens gång kan du hoppas på att stöter på en affisch som annonserar La Traviata på torget i San Gimignano, Cavalleria Rusticana i skuggan av borgen i Piancastagnaio eller en liten festival i kalkstensbrotten nära Asciano.
Och sedan får vi naturligtvis inte glömma att det fortfarande finns många operahus i hela Italien. Vi kommer aldrig att kunna komma runt Milanos Teatro alla Scala, vars historiska betydelse sedan Verdis dagar och varaktiga höga kvalitet endast står i proportion till biljetternas astronomiska pris, och svårigheten att få tag på dem. Det finns alltid ett antal billiga biljetter till salu på galleriet, och de kan varmt rekommenderas, för där uppe träffas de sanna entusiaster, som inte kommer för att synas eller för att framstå som bildade, utan för att njuta av operan. Det måste sägas att de kan vara mycket livliga, både när de är glada, och när de är besvikna över prestationen, och för många av oss nordbor tar det ett tag att vänja sig vid, att publiken inte bara applåderar förutsägbart och artigt efter varje akt och stora aria, utan också skriker deras jubel och buar ohämmat. Detta får mig att tänka på en av Italiens andra stora traditionella operahus, Napolis San Carlo, som dateras tillbaka till 1732 och är mer än värt ett besök för att ta del av historiens vingslag. Men också för att njuta av de vackra omgivningarna, för att bli överraskad av en brinnande publik och för att lyssna till stora sångare vars röster når sådana höjder att få operahus i världen kan mäta sig med dem.
En av mina vänninor såg Tosca här en gång, och den lokala publiken var så missnöjd med Cavaradossis prestation, att de som svar på hans avrättning i tredje akten uttryckte spontana tillrop om “att det var på tiden!”. Den stackars tenoren vågade inte komma fram till applåderna efter föreställningens slut.
Opera for alla
Men är det inte förfärligt dyrt att gå på operan? Jo, om du vill ha ett eget båd i Teatro alla Scala, så är det nog bäst att du först talar med din bank, men de stora upplevelserna har inte alltid något med priset att göra. Det är faktiskt inte för mycket att säga, att många av mina största operaupplevelser i Italien har varit de som kostat minst. Att lyssna till Samuel Ramey i en fantastisk konsert på Teatro del Fenice i Venedig 1992 (innan den brändes och återuppbyggdes) till priset av 40 kronor till exempel. Eller att nästan falla av stolen (bokstavligen) av Renato Bruson som Iago i Otello i Bologna på eländiga galleriplatser för en femtiolapp. Som med så många andra upplevelser är summan av stämningen, ditt humör, vädret och flera andra faktorer, det som gör det till något minnesvärt – och inte så mycket den objektiva kvaliteten (om sådan alltså finns tillgänglig).
Jag kan bara säga en sak: Kasta dig ut i operavärlden och njut av den! Oavsett om det är på folkfesten i Verona, tillsammans med överklassen i Milano, eller på en tillfällig amatörföreställning i folkets hus i Greve in Chianti, så kommer du att ta med dig något hem – en upplevelse av Italien, på italienska premisser, som du vill komma ihåg länge!
Läs mer om opera-föreställningar i arenan i Verona här.
Välkommen till Escapeaway. Hos oss kan du skräddarsy din resa efter dina önskemål, vare sig det gäller direktflyg eller flyg med mellanlandning. Dessutom kan du välja bland våra noggrant utvalda hotell.
Pssst….glöm inte att kolla in våra unika Hideaways hotell. För att bäst kunna utforska området du planerar att besöka, rekommenderar vi att du hyr en bil.
Vill du få semesterinspiration, förmånliga erbjudanden och spännande resetips? Klicka här för att prenumerera på vårt nyhetsbrev.
>>> Läs mer om Escapeaway
>>> Läs mer om våra Hideaways hotell
