Jag har kastat ett mynt i Fontana di Trevi. Det betyder enligt sägnen, att jag kan vara säker på att få återse Rom någon gång i livet – och även om jag nästan precis kommit hem, ser jag redan fram emot att få se denna majestätiska huvudstad igen.
Jag ser egentligen inte fram emot att återse sevärdheterna – de är självklart fortfarande imponerande, och de rymmer lika självklart så många detaljer, att jag aldrig kommer att bli färdig med att utforska dem på djupet.
Men de kommer nog alltid att stå där de står. Och de kommer nog för alltid locka ett människomyller som låter sig beundras av all deras prakt. Nej, jag ser mycket mer fram emot att återigen kunna njuta av de mer flyktiga glädjeämnena, som Rom – och resten av Italien – kan erbjuda.
Bara maten är fantastisk. Jag älskar att hitta en restaurang på en dold sidogata, där ägaren själv sitter vid bordet närmast entrén, och hälsar mig välkommen med ett engagerat uttryck i både stämma och ögon. Och på en sådan plats, gör man sig själv en tjänst att bara bli betjänad och inte själv välja från menyn.
Res tillbaka – om, och om igen
Just på en sådan restaurang i utkanten av kvarteret Trastevere, satt jag tung i magen med resterna av det vin som värden menade passade till min mat, när två amerikaner steg in på terrassen. De behövde en paus och ett glas vin, innan de skulle ta sig vidare på sin vandring genom staden. “Hur smakar husets vin – är det gott?” frågade mannen ägaren, som nästan förnärmande svarade “Självklart är det gott – jag har ju själv valt det”. Men då Mr. America ställde ytterligare frågor om husets vin, sa värden till sist, att det kanske var lika bra att han kom med vinlistan.
Några få minuter senare satt amerikanerna med en läderinbunden mapp på minst 200 sidor. De bläddrade sporadiskt fram och tillbaka, och valde till sist ett rosévin från andra sidan. Efter tio minuter kom värden tillbaka med en flaska vin i handen. Han förklarade att den valda flaskan vin tyvärr var slutsålt, men att detta var mycket bättre, och att de kunde få det till samma pris.
Amerikanerna njöt tydligt av deras vin, och både dem och jag fick en enastående upplevelse av den italienska gästfriheten, och sättet att förhålla sig till ordning och struktur.
Och det är just denna typ av upplevelser, som gör att man ska kasta mynt i Fontana di Trevi, så att man är säker på att få återvända, om och om igen.
Mer om Rom och Italien
Här på Hideaways blogg skriver vi ofta om våra egna resor till världens alla hörn. Om du vill läsa mer om Italien och Rom, kan du t.ex. läsa inläggen Därför reser jag till Italien eller Utvalda upplevelser på en resa till Rom.
