Roms konsthistoria börjar med förhistorisk tid, vars arkitektur dominerar staden, dock är det endast vid vissa få tillfällen som du står framför ett fullständigt bevarat byggnadsverk från denna epok. Bland de bäst bevarade finns Pantheon, och de två som templen vid Tibern bredd, medan det i de flesta andra fall handlar om ruiner som dock i lika hög grad ger dig en inblick i Rom historia och bidrar till att ditt konstsinne blir rikt stimulerat på en resa till den italienska huvudstaden.

Mest berömd av dessa ruiner, är Colosseum, som är så relativt välbevarat att även den mest fantasilösa kan förstå hur det måste ha sett ut för 2000 år sedan. Även Forum Romanum, vars övervägande låga ruiner med resta pelare lite här och var, ger en fin avspegling på hur Romarrikets centrum såg ut.

Förhistoriska Rom

Forntidens romare byggde stort och flott. Kärnan var murstensväggar med platt sten, som bekläddes med marmorplattor för att försköna uttrycket. Dessvärre är den endast i ett fåtal fall, som vi än idag kan se på dessa marmorbeklädningar, då senare generationer har saknat sinne att bevara dem när det skulle byggas nytt - istället för att köpa ny dyr marmor, använde man helt enkelt den som redan satt på outnyttjade byggnader. Lyckligtvis var murstenen inte av samma intresse, och därför kan vi idag se fram emot att besöka en rad praktfulla byggnader, kanske inte med dess yttre skick, men i alla fall i dess originella utformning.

Det, som först och främst präglar dessa byggnader, är valven och pelarna. Pelarna är det väsentliga bärande elementet, bestående av en bas längs ner, som vilar på ett fundament, och som fortsätter i form att den faktiskt pelarskaftet - det runda, lodräta element, som slutar med pelarhuvudet, som på sin tid fungerade som underlag för den övre våningens golv. Detta pelarhuvud är bredare än pelarskaftet, för att skapa ett starkt underlag för de horisontella eller bågade bärande elementen (när det är konstnärligt utformat, kallas det för kapitäl).

Tibern och Peterskyrkan i bakgrunden

Olika sorters kapitäl

Det fanns i forntiden tre olika typer av kapitäl, vilka alla har uppstått i Grekland: det doriska kapitälet är det äldsta och det enklaste, där man ser det rent arkitektoniska syftet genom att vikten på pelaren gradvis breddas till en större och större yta. Det joniska kapitälet rymmer ett visst konstnärligt element genom att man har lagt till så kallade voluter utan direkt betydelse för den arkitektoniska uppbyggnaden. Det korintiska kapitälet är en vidare utbyggning av den doriska, där rena konstnärliga utformningar tar plats, framförallt i bladform.

Pelarskaften kan vara hala, vilket de normalt är på de doriska pelarna, eller kannelerade (lodrätt randiga i relief) som de alltid är på de korintiska pelarna - joniska pelare kan vara aningen eller. De större romerska byggnaderna är nästan alltid utformade se att den nedersta våningen har doriska kapitäl, den följande våningen har joniska kapitäl och den översta har korintiska kapitäl, som du bland annat kan se på Colosseum - och lite mindre tydligt på Marcellus-teatern. Byggnader av mer privat karaktär, smyckades sällan med pelare, utan hade istället fyrkantiga stolpar med en kvadratisk överliggare - en princip som följdes lång tid framöver, och du kan fortfarande se dem på de äldre byggnaderna i Roms gamla stadsdel.

Restaurerad staty i Forum Romanum.

Men på de mer praktfulla byggnaderna undvek man så gott man kunde, dessa horisontella förbindelserna mellan pelarhuvud och pelarkropp, och ersätta dem istället med de långt mer hållbara valven, som ger ett jämnare tryck över hela ytan - en matematisk princip, som praktiseras än idag, bland annat vid brobygge.

Antikens romare

Antikens romare byggde helst rektangulära byggnader, och de flesta av deras tempel har också denna utformning. De finaste exemplen på en sådan rektangulär byggnad, hittar vi i templet Fortuna Virile (och utanför Rom kan också nämnas templen i Vienna och Nîmes i Frankrike). De är inspirerade av grekisk arkitektur, som du inte minst kan se i Paestum (100 kilometer söder om Napoli) och i Agrigento på Sicilien. Romarna byggde som grekerna inte kvadratiskt, men rektangulärt, så att ingångssidan var kortare än långsidan, men stod i ett harmoniskt förhållande till denna - ofta i det förhållande man kallar det gyllene snittet, där längden grovt sagt är 1,5 gång längre än bredden.

Forum Romanum i Rom

Sådana rektangulära byggnader använder inte endast till tempel, utan också till en rad civila föremål, och de kunde anta betydande dimensioner. De kallades då för basiliker (ursprungligen ett grekiskt ord för "kungligt slott"), och under forntiden byggdes flera basilikor till en mängd olika syften - börsen och domstolen för att nämna två. I Trier i västra Tyskland kan man besöka en sådan basilika i perfekt bevarat tillstånd. Kristendomen tog senare över denna byggstil, och gamla kyrkor är basilikor, dock med en särprägel: den mittersta delen av en kristen basilika häver sig över sidorna. Därmed uppstod den kyrkan med tre skepp, med de två låga sidoskeppen på sidan av det väsentligt högre mittskeppet, från vars översta fönster ljuset trängde igenom, in i det samlade rummet. Rom har åtskilliga exempel på denna typ av basilikor, varav de äldsta går hela vägen tillbaka till 300-talet, men man fortsatte att bygga kyrkor på samma sätt även på Medeltiden. Senare fick ordet basilika en annan, mer organisatorisk betydelse.

Renässansens Rom

Då renässansen uppstod i början av 1400-talet, bröd man basilikaprincipen. Detta är i grunden självmotsägande, för renässansen förkastade Medeltidens "svarta period" och sökte sig tillbaka till forntidens ideal. Renässansen skapade centralkyrkan, möjligen med utgångspunkt från Heliga gravens kyrka i Jerusalem där Jesus ligger begravd, och med tydligt inflytande från Roms Pantheon. Den äkta renässanskyrkan är koncentrerad runt en central del, där altaret är placerat, och varifrån det i alla fyra riktningar utgår skepp, den så kallade grekiska korsformen. Det finaste exemplaret av detta är Santa María degli Ángeli.

Peterskyrkan är en kompromiss

Så här skulle Peterskyrkan också ursprungligen har sett ut, men erkännandet av det opraktiska i denna struktur, medförde en slags kompromiss mellan centralkyrkan och basilikan, där man skapade den moderna kyrkan i latinsk korsform, bestående av ett långt skett (förlängning av centralkyrkans ena arm), två tvärskepp och ett kor - det sista i stort sett av samma längd som både tvärskeppen.

Petersplatsen i Rom

Denna uppbyggnad hade redan sedan länge funnits i den gotiska kyrkan, men nyheten på renässansen består i, att kyrkaktens tyngdpunkt flyttas från koret till korsskärningen, det vill säga att altaret flyttas till platsen där mittskeppet och tvärskeppen skär varandra, vilket mycket tydligt syns i Peterskyrkan. Denna struktur är helt logisk, för det ger möjlighet för menigheten att följa de heliga handlingarna vid altaret, oavsett var de befinner sig i kyrkan.

Renässans overgår i barock

Senare tiders kyrkor har i stort sätt efterliknat renässansprincipen. Alla de romerska kyrkorna i barockstil - bortsätt från några enstaka centralkyrkor - är nästan alla uppbyggda som Peterskyrkan, även om tvärskeppet ofta är ganska kort, speciellt inom en barockvariant som kallas jesuiterstilen (uppkallad efter jesuiternas huvudkyrka i Rom, Il Gesù). I övrigt är barockarkitekturen mest en utbyggnad av renässansen, och den huvudsakliga skillnaden hittas i den inre utsmyckningen, där de böjda linjerna dominerar på bekostning av renässansens övervägande vinkelräta linjer. Ett typiskt signum för barocken, är de dekorativa valven, som inte stöttar eller bär upp något som är ett bärande föremål. Barocken inför dessutom alla utsmyckningar i taket, som t.ex. förgyllningar, något som vidareförs till rokokon, som är en ren utsmyckningskonst, och alltså inte ett utryck för en arkitektonisk skola.

Pantheon i Rom

Förutom kyrkor, är det renässansen som framförallt dominerar Rom mad alla sina många präktiga palats, vars förebilder är hämtade i Florens. Också här är det de räta linjerna som dominerar. Palatsen är flera våningar höga och har ett utstickande tak överst, vars lodräta stöttare ofta tar plats och har en konstnärlig utsmyckning ytterst. Fasaderna kan uppfattas något monotona, men det bör ses som ett uttryck för en ro utan tendenser mot barockens kreativitet, som endast sällan kommer till uttryck på civila romerska byggnader.

Roms arkitektur efter 1700-talet

Sedan 1700-talet, har man inte skapat så mycket originell romersk arkitektur. Du kan hitta byggnader från nyare tid av intresse, men utan speciellt romersk särprägel, och ofta endast i form av imitationer av tidigare epokers arkitektur, som framför allt var vanligt på 1800-talet. En koloss som tingshuset (Palazzo della Giustizia), skulle lika gärna kunna stå i Bryssel eller Berlin. I det hela taget, är det påfallande i hur ringa grad Rom har deltagit i det annars så utbredda europeiska byggandet på 1800-talet, såväl det nyklassicistiska som det historicistiska, vilket i utsträckning hänger ihop med, att Rom redan hade sina arkitektoniska storverk, medan andra europeiska städer behövde skapa dem - ofta med Rom som förebild.

Modern arkitektur i Rom

Under de senaste århundradet har man inte skapat mycket av värde i Rom. Staden har utvecklats i en ganska betydande grad, men det mesta har skett i form av byggande i utkanten, medan centrum har förblivit relativt oberörd. De tre väsentliga undantagen är Vittorio Emanuele-monumentet vid Piazza Venezia, som de flesta uppfattar som ett enormt missförstånd; universitet och centralstationen, Stazione Termini, som borde karaktäriseras på samma sätt, om den inte - motsatt monumentet - tjänade ett verkligt syfte.

Om du vill se modernare arkitektur, är Rom inte rätt destination. Men om du vill se arkitektur från för fram till 1800-talet, kan du spendera många dagar i Italiens vackra huvudstad.

Hitta resor till Rom med Hideaways här

Välkommen till Escapeaway. Hos oss kan du skräddarsy din resa efter dina önskemål, vare sig det gäller direktflyg eller flyg med mellanlandning. Dessutom kan du välja bland våra noggrant utvalda hotell.

Pssst....glöm inte att kolla in våra unika Hideaways hotell. För att bäst kunna utforska området du planerar att besöka, rekommenderar vi att du hyr en bil.

Vill du få semesterinspiration, förmånliga erbjudanden och spännande resetips? Klicka här för att prenumerera på vårt nyhetsbrev.

>>> Läs mer om Escapeaway

>>> Läs mer om våra Hideaways hotel