På en resa till Portugal, går det nästan inte att undvika att lägga märke till, hur man på många platser använt så kallade azulejos; handmålade, glaserade och färgrika kakelplattor som hittas – både utvändigt och invändigt – på kyrkor, torg, hus, skolor, restauranger, barer och tåg- och metrostationer.
Liten polerad sten
Ordet azulejo kommer från arabiskans azzelij eller al zulaiju, vilket betyder “liten polerad sten” och som var ett arabiskt utryck för en liten byzantinsk mosaiksten. Portugisiska azulejos finns världen över, och vittnar om var den portugisiska kulturen och historien har satt sin prägel. Det är dock på det portugisiska fastlandet som de handmålade kakelplattorna har genomgått störst utveckling, i form av originalitet och funktionalitet, genom historien.
Användandet av kakel i Portugal utvecklades således från att endast ha haft en utsmyckningsfunktion, till att också har en mer komplex – både praktisk och arkitektonisk – roll, som t.ex. till att öppna stängda arkitektoniska rum genom att skapa en spännande dynamik med sneda linjer och figurativa kompositioner. Eller så användes de för att reglera klimat innertemperatur i byggnader.
Inspiration från Spanien
Efter en resa till Sevilla och Granada i slutet av 1400-talet, var kung Manuel den förste så betagen av de vidunderliga spansk-mauriska kakelplattorna, att han beslutade sig för att ta med exempel och till och med konstnärer tillbaka till Portugal. Kaklen användes flitigt i Palácio da Villa i Sintras utsmyckning, som en gång var den kungliga sommarresidensen.
Här kan man fortfarande beundra några av Portugals äldsta exemplar, bland annat i slottskapellets mosaikgolv, samt i slottets olika rum. Produktionen växte snabbt, med efterföljande utveckling av olika tekniker.
I samband med Portugals upptäcktsresor spred kaklen sig till kolonier i Atlanden, samt till Afrika, Brasilien och Asien. Användandet utvidgade sig då från kungliga slott, kloster och kyrkor, till att också användas i privata och statliga egendomar, på fasader, stationer, skolor, i kök m.m.
Ett levande museum
Portugal är ett levande museum vad angår kakel, för de finns fortfarande på så många offentliga och privata byggnader, som du kan se när du går runt på gatorna. Men det finns också ett riktigt museum, där du kan gå på upptäcktsfärd i azulejo-traditionen, nämligen på Lissabons kakelmuseum, som finns i det tidigare klostret, Madre de Deus Convent i Alfama-kvarteret. Här kan du se produktionstekniker, som sträcker sig hela vägen tillbaka till 1400-talet, samt få en inblick i azulejo-traditionens utveckling genom historien.
