Resor till norra Portugal

Vin och matkultur

Norra Portugal har en spännande och mångsidig gastronomi som är påverkad av landsdelens placering mellan Atlanten, Dourofloden och den spanska gränsen. Särskilt Dourodalen har satt sin prägel på områdets gastronomiska kultur med ett par världsberömda viner.

Jag har här valt ut några av de kulinariska specialiteterna som du kan smaka på när du är på semester i Norra Portugal.

God aptit och trevlig resa!

Portvin

Det finns knappast något portugisiskt vin som har väckt större uppmärksamhet och berömmelse utomlands än det legendariska portvinet. Portvin som på portugisiska heter Vinho do Porto (“Vin från Porto”) har nästan blivit synonymt med Norra Portugals största stad Porto där några av de största producenterna och leverantörerna av vinet historiskt sett har hållit till. Vad många inte vet är att utgångspunkten för vinet det vill säga druvan produceras på ett annat ställe i Norra Portugal nämligen i de många dalarna och på bergssluttningarna längs Dourofloden (se mera under Sevärdheter - Dourodalen).

Ett sött starkvin

Portvin är ett sött starkvin, (vin med en alkoholprocent över det man kan uppnå vid vanlig jäsning), som oftast serveras som dessertvin. Alternativt kan vinet serveras som en aperitif eller som en smakhöjare vid matlagning. Bland andra portugisiska starkviner kan nämnas Madeira som trots sin popularitet och vida utbredning som regel får stå i skuggan av starkvinet från Porto.

Gynnsamt mikroklimat

Odlandet av vin i Dourodalen härrör ända från romartiden och kanske ännu längre vilket gör Dourodalen till ett av de områden i Portugal som längst har odlat druvor med inriktning på vinproduktion. Att just detta område har fått en sådan central betydelse när det gäller vinodling i Portugal hör samman med det unika klimatet i området. Dalarna längs Dourofloden har ett mikroklimat som lämpar sig optimalt för odling av oliver, mandlar och framförallt druvor och särskilt de druvor som används vid produktionen av portvin.

Det är speciellt regionen omkring Pinhão och São João da Pesqueira som anses vara centrum för odling av druvor till portvinsproduktionen. Det är även i detta område man hittar en stor del av de måleriska så kallade Quintas, gamla vingårdar som närmast klamrar sig fast på de nästan lodräta slänterna ner mot Dourofloden.

100 olika druvsorter

Det används mer än hundra olika typer av druvor till portvinsframställning, men bara fem av dem är allmänt utbredda. I gamla dagar transporterades druvorna med flatbottnade båtar så kallade rabelos ner till Vila Nova de Gaia vid Porto för att lagras på vintunnor. Efter 1950-talet i takt med att det byggdes stora fördämningar i floden upphörde denna tradition och idag transporteras druvorna i stora tankbilar ner till produktionsställena i Vila Nova de Gaia.

Vinho Verde

Ett annat världsberömt vin från Norra Portugal är Vinho Verde som ordagrant översatt betyder grönt vin på portugisiska. Namnet på vinet beror på att druvorna som används vid framställningen är små och gröna vilket gör att det är ett ungt vin i motsats till ett moget vin. I vissa fall växer därför druvorna under ett slags tak för att undvika att de utsätts för direkt solljus. I andra tillfällen växer druvorna högt över marken på staket, träd och ibland även telefonstolpar på så sätt kan de lokala vinbönderna av Vinho Verde (och av dem finns det mer än 30 000) odla andra viktiga grödor mellan vinstockarna.

Även som rosé- och rödvin

Namnet och de gröna druvorna till trots så kan vinet Vinho Verde både vara vitt och rött. Det finns till och med som rosévin även om det är den minst utbredda och kända formen av Vinho Verde. Den bristande medvetenheten om rosevinsvarianten och i viss mån även rödvinsvarianten beror inte minst på att det enbart är den vita varianten som går på export. Så härmed uppmanas du att prova de två mindre kända Vinho Verde varianterna när du är på resa i Norra Portugal.

Stammar från Minhoprovinsen

Vinho Verde produceras i DOC regionen med samma namn i den historiska Minhoprovinsen i den nordvästra delen av Portugal, samma del av Portugal som av många betraktas som nationen Portugals vagga (se mera under Nora Portugal - Information). I denna del av landet är klimatet svalare vilket gör druvorna fattiga på socker och rika på syra vilket skapar ideella förutsättningar för det unga lätt syrliga vinet till vilket man ibland tillsätter socker för att minska syran.

Caldo Verde

Den populära soppan Caldo Verde vilket betyder grön buljong på portugisiska stammar precis som Vinho Verde från Minhoprovinsen i det nordvästligaste hörnet av Portugal. Soppans popularitet har idag spridit sig till hela Portugal och även till portugisiska emigrantmiljöer i utlandet.

Soppan består traditionellt av potatis, grönkål, olivolja och salt, därutöver ingår ofta vitlök och lök i soppan. Ibland ingår även olika sorters kött som skinka och den populära chorizo korven. Soppan äts ofta med ”broa” det för Portugal så typiska majsbrödet som doppas i densamma.

Stående inslag vid fester

Caldo Verde äts normalt som förrätt till en kvällsmåltid eller som en mycket sen kvällsmat. Samtidigt är soppan en mycket populär del av menyn när det hålls fest i Norra Portugal oavsett om det gäller födelsedagar, bröllop eller lokala högtider såsom Festa de São João do Porto som är en hyllning till Johannes Döparen.

Information och fakta

Här har jag samlat lite information och fakta om Norra Portugal vad gäller klimat och väder, geografisk indelning och områdenas historia. Informationen är enbart tänkt som en inspiration för din semesterresa till Norra Portugal och vi reserverar oss för eventuella faktafel och felskrivningar. Har du lust att läsa mer om Norra Portugal rekommenderar jag att du besöker vår blogg som innehåller många intressanta artiklar om hela Portugal.

Stort nöje och trevlig resa!

Geografisk indelning

Historiskt sett har Norra Portugal ofta ansetts utgöra den del av landet som ligger norr om Dourofloden och som en gång utgjorde de uråldriga regionerna Minho och Trás-os-Montes.

Om man ser till den nuvarande administrativa indelningen som används av EUs statistiska organisation Eurostat och av portugisiska statsadmistrationen då det är den indelningen som ligger till grund för tilldelning av EU bidrag ur den så kallade strukturfonden. Enligt denna indelning så består Norra Portugal av subregionerna Alto Trás-os-Montes, Ave, Cávado, Douro, Entre Douro e Vouga, Grande Porto, Minho-Lima och Tâmega.

I vår egen subjektiva indelning av Portugal, som mera grundar sig på våra reserfarenheter i landet än på den officiella administrativa indelningen, har vi valt att dra gränsen längre söderut. Vår gräns går vid den gamla universitetsstaden Coimbra som ligger söder om Dourofloden och därmed officiellt sett tillhör den centrala delen av Portugal.

Klimat och väder

Norra Portugal är ett område med många berg och högplatåer vilket har stor inverkan på landsdelens klimat. Bergen bildar en barriär mot Atlantvindarna som därmed pressar samman kall luft och regn på den norra sidan av bergen. Generellt sett ger det högre och nordligare läget svalare temperaturer och mer nederbörd än i Mellan- och Södra Portugal men klimatet varierar mycket beroende på om du befinner dig vid kusten eller inne i den bergigare delen av landet.

I kustområdena i Norra Portugal är det således varmare på sommaren och mildare på vintern än i de inre delarna av landet. Men här i kustområden upp mot den spanska gränsen har man oavsett den högre temperaturen mycket rikligare nederbörd än i de sydliga och centrala delarna av landet vilket bidrar till att skapa ett överflöd av frodiga och gröna områden.

Temperaturer

De varmaste månaderna i Norra Portugal största stad Porto är juli med en medeltemperatur på 20 grader tätt följd av augusti och september med en genomsnittstemperatur på 19 grader och juni med 18 grader.

De kallaste månaderna är januari med genomsnittliga 10 grader följt av februari med i genomsnitt 11 grader och december med 12 grader.

Nederbörd

Den största nederbörden i Porto faller i december månad med ett genomsnitt på 180 mm följt av oktober och februari med en genomsnittlig nederbörd på 160 mm samt november med 150 mm i genomsnitt.
Månaderna med den minsta nederbörden är juli och augusti med enbart 20 mm i genomsnitt följt av juni med ett genomsnitt på 40 mm och september med 60 mm nederbörd i genomsnitt.

Sol

De solrikaste månaderna i Porto är juni, juli och augusti med i genomsnitt 11 solskenstimmar per dag medan maj genomsnittligen har 9 solskenstimmar om dagen och april har 8.

Månaderna med minst solskenstimmar är januari, februari och december som alla har 2 solskenstimmar per dag i genomsnitt tätt följda av november med genomsnittliga 3 solskenstimmar om dagen.

Historia

Castrokulturen och den romerska provinsen Galicien

I förhistorisk tid har Norra Portugal präglats av många olika kulturer. En av dessa är den kända Castrokulturen som är en gammal arkeologisk beteckning på den keltiska järnålderskulturen som dominerade den nordvästra delen av Iberiska halvön från slutet av bronsåldern fram till 1;a århundradet f.Kr. då den romerska provinsen Galicien bildades. Den romerska provinsen beseglade Castrokulturens öde och på 400-talet efter Kristus var den helt försvunnen.

Castrokulturen karakteriseras bland annat av en särskild sorts fästningar som byggdes på kullar och omgärdades av vallar. Dessa fästningar blev kända under namnet Castros (från latinets ”castrum” som betyder slott) eller Citânias. Ett annat kännetecken är att Castrokullturen inte heller hade någon tydlig begravningspraxis.

Sveberna, Hasdingivandaler, Alaner och Västgoter

Från år 410 e.Kr. erövrades delar av Norra Portugal av det germanska folkslagen Sveberna och Hasdingivandalerna som hade korsat floden Rhen 406 e.Kr. tillsammans med indo-iranska nomader och ryttarfolket Alanerna och därmed invaderat det romerska imperiet. Sveberna och Hasdingivandalerne delade den romerska provinsen Galicien mellan sig varmed Sverberna fick den västra delen av provinsen belägen vid Atlanten mellan städerna Porto (idag Norra Portugals största stad) och Pontevedra (som idag är spansk), varifrån de senare trängde in i Minhodalen. De besatte förmodligen även delar av den nordliga provinsen Lusitanien som i dag skulle motsvara de sydliga delarna av Norra Portugal.

Hasdingivandalerna fick den resterande delen av Galicien men miste 419 e.Kr. hela sitt territorium till Sverberna efter det att den sverbiske kungen Hermeric hade ingått en allians med romarna för att driva ut Hasdingivandalerna från Galicien. Hasdingivandalerna med sin kung Gunderic i spetsen flydde till provinsen Hispania Baetica belägen i den södra delen av Spanien (det som idag i stort sett motsvarar den sydspanska regionen Andalusien).

Alanerna fick provinserna Lusitanien och Hispania Carthaginensis varav den förstnämnda gränsar mot det vi i dag kallar Norra Portugal eftersom Lusitanien sträckte sig hela vägen från Algarvekusten i söder till Dourofloden i norr. Precis hur stor del av det nordliga Lusitanien som alanerna besatte och hur stor del som tillhörde sverberna debatterar man om än idag.

Svebernas kungadöme i den norra delen av Iberiska halvön bestod fram till 585 då ett annat nordgermanskt folk nämligen västgoterna drog nytta av det inbördeskrig som följde i kölvattnet av den sverbiske kungen Miros död 583 e.Kr. och inlemmade sverbernas kungadöme i det västgotiska kungadömet. Med tiden täckte det västgotiska kungadömet nästan hela den Iberiska halvön med undantag av den bysantinska provinsen Spaniae från år 552 till år 624).

Morerna

711 trängde en grupp, primärt bestående av berber och sekundärt av araber vars historiska samansättning ofta betecknas som morerna, från Nordafrika in i den södra delen av Spanien (våra dagars Andalusien). Här påbörjade man en invasion som med tiden skulle komma att omfatta det mesta av den Iberiska halvön men man besegrades upprepade gånger i sina försök att även erövra Asturien i den nordvästliga delen av halvön och fick därmed aldrig fotfäste i den norra delen av våra dagars Katalonien och Baskien.
Omkring 718 e.Kr. hade morerna även erövrat stora delar av Norra Portugal men de fick aldrig på alvar fotfäste längre norrut än våra dagars Porto som markerade gränsen till kungadömet Asturien.

Reconquistan

Morerna stannade på den Iberiska halvön i mer än 700 år men deras erövrade territorium minskade hastigt som en följd av det kraftiga motståndet från de kristna kungadömena i den norra delen av halvön, det som senare kommit att kallas reconquistan.
Redan 868 blev Porto intaget av kristna trupper anförda av den galiciske greven Vimara Peres som var utsänd av Asturiens kung Alfonso III för att återerövra området mellan Minhofloden och Dourofloden från morerna. I de återerövrade områdena ingick staden Portus Gales (senare Porto och Gaia) som tjänat som förlaga till nationens namn Portugal.

Vimara Peres blev den förste ledaren av den kungliga provinsen/grevskapet Condado Portucalense som av många historiker idag anses vara den första byggstenen till den portugisiska nationen även om själva nationen Portugal officiellt först grundades på 1100-talet.

Tre år senare år 871 erövrade greven även staden Coimbra och grundlade därefter grevskapet/den kungliga provinsen Condado de Coimbra. Staden och området blev emellertid föremål för moriska plundringar och återerövringar ända fram till 1064 då staden slutligen blev permanent säkrad i kristna händer av trupper utsända av kung Ferdinand I av Kastilien och León.

Oavhängighet och en nations födelse

I slutet 1000-talet slog den burgundiske greven Henrique de Borgonha samman de två grevskapen Condado Portucalense och Condado de Coimbra och förklarade dem oberoende från kungadömet Léon och Kastillien som hade interna stridigheter.

Oberoendet kom emellertid först med Henriques son Alfonso Henrique som efter att segerrik ha dragit sig ur det berömda slaget vid São Mamede i närheten av den nordportugisiska staden Guimarães utnämnde sig själv till prins av Portugal. 1139 utnämnde han sig även till Portugals första kung, en titel som formellt erkändes av en representant för påvedömet fyra år senare dvs. 1143.

Härmed var Portugal för första gången i historien erkänt som en självständig nation. Av denna anledning räknas området omkring Guimarães i Norra Portugal av många portugiser och historiker som den portugisiska nationens vagga.