Resor till Madeira

Mat och vin

Madeira levererar så mycket mera än det berömda Madeiravinet. Med andra ord så flödar ön fullkomligt över av härliga och näringsrika gastronomiska specialiteter som hämtar sin inspiration från det enorma urvalet av lokala råvaror. Nedan har jag samlat ett urval av dessa specialiteter som du har möjlighet att smaka när du besöker ön. God aptit och trevlig resa!

Espetada Madeirense

En av de mest berömda och populära rätterna på Madeira är "espetada madeirense". Rätten består av bitar av nötkött trädda på en pinne och som sedan grillas över öppen eld. Normalt äts ”espetada madeirense” tillsammans med den traditionella majsen eller det välsmakande hembakade brödet "bolo do caco".
Rätten är inte minst en av de stående ingredienserna på menyn när det är dax att avhålla regionala festligheter på ön, de så kallade "arraiais".

Carne de Vinho e Alhos

Carne de Vinho e Alhos är en annan av Madeiras typiska specialiteter bestående av små bitar av fläskkött som marineras i minst en dag i en blandning av vitlök, vinvinäger och lagerblad innan de tillagas i samma marinad.

Poncha

Poncha är en av de mest uppskattade drinkarna på Madeira och den mest berömda i municipoet Camara de Lobos. Den görs på sockerrörssprit, sockersirap och färskpressad citron och kan drickas både varm och kall.

Madeira-vin

Det berömda Madeiravinet är ett starkvin som kan fås i olika söthetsgrad från torr till söt. I den torra och halvtorra versionen dricks den som aperitif eller tillsammans med ost eller sopprätter medan den i söt eller halvsöt version dricks som ett dessertvin.

Madeiravinet är inte enbart känt för sin unika smak och historia utan även för sin långa hållbarhet vilket beror på att vinet utsätts för höga temperaturer och mycket syre under framställningen. En öppnad flaska Madeira kan hålla sig upp till ett år medan oöppnade flaskor kan lagras i 100 år och i enstaka dokumenterade fall upp till 150 år.

Sopa de Tomate e Cebola

Sopa de Tomate e Cebola är en traditionell och populär soppa på Madeira som tillagas av tomater och lök och serveras med ett pocherat ägg på toppen.

Bife de Atum

Bife de Atum består av tonfisk som fångas färsk längs Madeiras kuster. Normalt serveras tonfisken som en biff och äts ofta tillsammans med tomat- och löksås.

Maracujá

Maracuja är en uppfriskande lokal drink utan alkohol gjord på passionsfrukt. De mest populära likörerna som framställs på ön är gjorda på antingen banan, maracuja eller mandel och kan köpas i de flesta vinbutiker och stormarknader.

Caldeirada

Caldeirada är en populär och välsmakande fisksoppa som får koka samman med tomater och koriander i en stor gryta.

Bolo de mel

Bolo de mel är en traditionell och populär Madeirakaka gjord på sockerrör, sirap och frukt som täcks med mandel. Kakan håller sig färsk i sin förpackning i ett helt år om den inte öppnas.

Information och fakta

Här har jag samlat lite fakta och information om Madeira, såsom klimat och väder, befolkning och geografi, natur och historia - och annan nyttig information, som kan bidra till inspiration inför din resa. Om du har lust att läsa mer om Madeira, rekommenderar jag dig att läsa artiklarna på vår reseblogg.

Municipios och huvudstad

Madeira är rent administrativt indelad i 11 municipios, motsvarande svenska kommuner, som i sin tur är indelade i så kallade freguesias (det finns ingen motsvarighet i Sverige för denna indelning, men man kan föreställa sig dem som kommundelar; en underavdelning av en kommun).

Den befolkningsmässigt största municipio på Madeira är Funchal municipio med omkring 112 000 invånare och tio freguesias. Denna municipio utgörs – som namnet anger - av huvudstaden Funchal, som också är huvudstad för den självstyrande regionen Madeira.

Efter Funchal kommer municipiot Santa Cruz på den östra sidan av ön med lite över 43 000 invånare fördelade på 5 freguesias, varav omkring 30 000 bor i själva municipiots huvudstad Santa Cruz. Den tredje största municipio på Madeira är Câmara de Lobos belägen på den södra delen av ön, med huvudstad med samma namn. Staden Câmara de Lobos är i praktiken en förort till huvudstaden Funchal med omkring 36 000 invånare.
Den befolkningsmässigt minsta municipio på Madeira är Porto Moniz belägen i det nordvästra hörnet av ön med omkring 2900 invånare fördelade på 4 freguesias.

Den till ytan största municipio på ön är Calheta, belägen på den sydvästra delen av ön, med 110 kvadratkilometer och hela 8 freguesias (bara två färre än Funchal), medan det till ytan minsta municipio är ön Porto Santo med sina 42 kvadratkilometer.

Befolkning och geografi

Madeira är 57 kilometer lång, 22 kilometer bred och har en total area på lite över 740 kvadratkilometer. Ön ligger i Atlanten 400 kilometer från Teneriffa, omkring 520 kilometer väst om Afrikas kust och omkring 1000 kilometer sydväst om Portugals huvudstad Lissabon.

Förutom huvudön Madeira ingår även öarna Porto Santo, lhéu de Agostinho, Ilhéu de São Lourenço, Ilhéu Mole, samt de två obebodda ögrupperna Selvagensöarna och Desertasörna, i den autonoma regionen Madeira.

Öns totala invånarantal uppgår till 270 000, varav merparten härstammar från portugiserna, särskilt bönder från den norra delen av fastlandet (den tidigare Minho-regionen), som bosatte sig på ön, då den koloniserades av portugiserna i åren efter “återupptäckten” av ön 1419 (se avsnittet om Madeiras historia).  

Omkring 15% av befolkningen härstammar dock från olika afrikanska folkgrupper, vilket beror på, att portugiserna, som var bland de första i den västra delen av världen att tillfångata och handla med afrikanska slavar, införde slavar till ön redan på 1500-talet, inledningsvis genom moriska och berbiska mellanmän i Nordafrika, och senare genom att själv tillfångata slavar från den centrala och södra delen av Afrika, vilket skedde för första gången i förbindelse med Henrik Sjöfarares räder till Afrika på jakt efter det mytomspunna afrikanska guldet. Slavarna sattes bl.a. till att bygga de berömda levadas (bevattningskanaler) och arbeta på öns sockerplantager.

Klimat och väder

Madeira har – huvudsakligen – ett medelhavsklimat, som flera gånger har utnämnts till ”världens bästa”, vilket beror på de milda vintrarna och varma, torra somrarna – och i synnerhet på en medeltemperatur året runt, som aldrig understiger 16 grader eller överstiger 23 grader. Man ska dock vara uppmärksam på att temperaturer, nederbördsmängd och vindförhållanden varierar mycket, beroende av var på ön man befinner sig. Skillnaden är särskilt stor mellan den södra och norra delen av ön (den södra delen är den mest solrika och varma), nere vid kusten (där det är varmt och minst nederbörd) och uppe i bergen (där det är minst varmt och mest nederbörd).

De varmaste månaderna på Madeira är augusti och september med i genomsnitt 23 grader, efterföljt av juli med i genomsnitt 22 grader, och juni och oktober med en medeltemperatur på 21 grader.  Augusti och september är även månaderna med de i genomsnitt varmaste badtemperaturerna på 23 grader, följd av oktober med i genomsnitt 22 grader och juli med i genomsnitt 21 grader.

Juli är månaden med flest genomsnittliga soltimmar om dagen, nämligen 11, efterföljd av maj, juli och augusti, som alla har i genomsnitt 10 soltimmar om dagen. Med i genomsnitt 6 soltimmar om dagen är november och december de månader på Madeira, som har minst antal soltimmar om dagen, men märk väl att antalet fortfarande överstiger motsvarande antal soltimmar på de svenska breddgraderna under samma period av året.

Medeltemperaturerna under de kallaste månaderna är 16 grader i januari och februari, och 17 grader i april och 18 grader i december.

Januari är, med i genomsnitt 110mm, den period under kalenderåret då det regnar mest, följd av november och oktober med i genomsnitt 100mm var. Juni, juli och augusti – är med i genomsnitt 10mm var – de månader på Madeira då det regnar minst.

Natur

Madeira skapades genom ett mäktigt vulkanutbrott för omkring 20 miljoner år sedan och den vulkaniska marken har – tillsammans med ett stabilt varmt klimat året runt – lett till idealiska odlingsförhållanden för öns subtropiska blommor, träd och plantor. Denna unika frodighet året runt, som inte råder någonstans på det europeiska fastlandet, har gett ön smeknamnet Portugals ”flytande trädgård”.

På sätt och vis är ön ett enda stort berg, eftersom hela 90% av ön ligger mer än 500 meter över havet. Man måste därför ända ut till kusten för att hitta något, som liknar platt terräng, även om det också här lutar lite upp och ner. De högsta bergen på ön är Ruivo (1862 meter), Torres (1851 meter), Areeiro (1818 meter), Cidrão (1802 meter), Cedro (1759 meter), Casado (1725 meter), Grande (1657 meter) och Ferreiro (1582 meter).

Ön bjuder också på spektakulära raviner, mäktiga kustklippor, en förhistorisk laurisilvaskog (som är en del av Madeiras naturpark – se avsnittet om ”Sevärdheter”), konstgjorda bevattningskanaler kallade levadas, och vidsträckta slätter.

Historia – upptäckten av Madeira

Man vet inte vem, som upptäckte Madeira och de tillhörande öarna för första gången. Att öarna för första gången nämns i skriftliga källor, innebär ju inte nödvändigtvis, att det var då de upptäcktes. Att de blir befolkade behöver inte heller innebära att det var då de upptäcktes. Därför är det av flera orsaker en felaktig – men utbredd – antagning, eller myt, att Madeira först upptäcktes av portugiserna 1419.

Den romerska historikern och militärledaren Plinius den äldre, som levde mellan år 23 och 79 e.Kr., beskrev redan under sin livstid några öar som möjligen kunde vara Madeira och Porto Santo. Han kallade dem de ”lila/purpurfärgade öarna”. Två år efter Plinius den äldres död, skrev den grekiska författaren Plutarch i en skrift om den romerske statsmannen och generalen Quintus Sertorius (med titeln “Sertorius liv”), att denne hade observerat två öar, vars läge i förhållande till den afrikanske kusten och inbördes avstånd kan passa med de öar vi idag kallar Madeira och Porto Santo.

Innan portugiserna ankom till Madeira är det sannolikt att fenicierna kände till öarna, och även morerna skulle ha känt till dem omkring tiden, då de erövrade den södra delen av iberiska halvön (i åttonde århundradet e.Kr.) Morerna kallade öarna El Ghanam, som betyder nötkreatur (möjligtvis med hänsyn till de getter och får, de fann på ön).

Enligt den brittiske historikern Felipe Fernández Armesto figurerade Madeira och Porto Santo redan på italienska kartor 1339, d.v.s hela 80 år innan portugiserna ankom till Madeira. I det kastilianska geografiverket från slutet av 1300-talet (förmodligen omkring 1385), Libro del Conoscimiento, som i geografiska detaljer mycket påminner om det berömda Medici-atlas från 1351, blev några öar med Madeiras nuvarande belägenhet identifierade som en ögrupp vid namn Leiname, Diserta och Puerto Santo.

Det är oklart, om upplysningarna om Madeira först beskrevs i atlaset Medici, och därefter i Libro del Conscimiento, eller om de tvärtom först beskrevs i Libro del Conscimiento, och senare skrevs in i atlaset. Men faktum är, att Madeira upptäcktes – och även avbildades – långt innan portugisernas kolonisering av ön efter ankomsten 1419.

1433 fick ön namnet Ilha da Madeira, som bokstavligen betyder ”ön av trä”, vilket med största sannolikhet hänvisar till de stora skogar av laurisilvaträd, som på den tiden växte på ön (och som nu nästan har utplånats). Det kan dock hända att ön fick sitt nuvarande namn långt innan portugiserna, eftersom ön – som tidigare nämnts – kallades “Leiname” i Libro del Conscimiento, vilket på italienska kan betyda skog eller timmer.