Alabaster i Volterra

Alabaster är en finkornig sedimentär bergart som kan delas upp i två olika typer: Antik eller Orientalisk alabaster. I naturen bildas den i form av droppsten (stalaktiter och stalagmiter), och i det gamla Egypten och Mesopotamien användes det ofta till skulpterade urnor, var man förvarade balsam och smörjelser.Färgen är oftast gul-brun tack om det finns i närheten av järn. Men det finns även vit-krämfärgad, ljusgul och även grön. Den mest åtråvärda färgen är vit och denna finns i Italien i områdena runt Pisa och Livorno.

I Volterra finner man utgrävningar under öppen himmel, medans som Castellina Marittima (Pisa) gräver man fram alabaster ifrån gruvor under marken. Alabaster i Volterra är gjord av kalciumsulfat (gips), denna form är mjukare och lättare att arbeta med. Kanske även tack vare hantverkarna i Volterra's goda sätt att arbeta med materialet gör att de lyckas forma så vackra konstverk av det. Av alabaster gör man ofta små skulpturer, dekorationer och smycken. Alabaster användes redan av etruskerna som tillverkade sarkofager och begravnings urnor väl utsmyckade med olika scener från vardagslivet, efterlivet och kända episoder från den grekiska mytologin. Den största kollektionen finner man på museet Guarnacci i Volterra. Andra kan man finna på det arkeologiska museet i Florens, i Vatikanen och på Louvren. Etruskerna använde endast den renaste formen av alabaster och ibland tillförde de även gulblad till det. Efterlämningar man funnit från Medeltiden och Renässansen visar att under denna period så hade användningen av alabaster en stor nedgång. Men under 1700-talet kom produktionen i gång igen. Under 1800-talet fick tillverkningen ordentlig fart igen och man började återproducera klassiska konstverk. Enligt en rapport från Storhertigen av Toscana 1780 fanns det 8 eller 9 workshops i Volterra, år 1830 fanns där mer än 60 stycken. Under denna tid startades även fenomenet ”resande säljare” som var hantverkare från Volterra som handlade med alabaster i alla världens hörn, var de även öppnade affärer, var med på mässor och aktioner.

Marcello Inghirami Maffei var en stor alabaster entreprenör under den här perioden, han kombinerade en exceptionell konstnärlig talang med sitt sinne för affärer. Det var han som öppnade gruvan i Castellina varifrån man än idag hämtar alabaster. Han öppnade även en skola med mer än 100 lärlingar som lärde sig konsten att arbeta med alabaster under övervakning stora Italienska och utländska mästare. Hela denna sektor expanderade i Italien och utomlands framtill 1870 då den led av en nedgång, efter vilka perioder av välstånd har varvats med perioder av ekonomisk nedgång. Alabaster produktionen i Volterra har dock alltid pågått och fortsätter att producera kvalificerat hantverk. Mer än 2000 år har gått sedan etruskerna började använda alabaster och trots motgångar under åren så fortsätter denna vackra bergart vara en viktig, kulturellt och historisk aspekt i Volterra. De hantverkare som fortfarande arbetar med alabaster arbetar även för att se till att denna tradition kommer att fortleva i framtiden.