Resor till Montepulciano

Enastående viner och arkitektur

Montepulciano ligger ca. 60 km sydöst om Siena. Staden är uppbyggt på en liten ås 605 meter över havet. Den var från början en etruskisk stad men blev självständig kommun under 1300-talet.

Staden föll under Medeltiden i skymundan för stormakterna Florens och Siena. I dag är Montepulciano känd som en skattkammare också för senränessansens arkitektur pga. de många ståtliga palats som byggdes av florentinarna under 1500-talet.

Ringmur och utmärkta viner

Stadens prakfulla ringmur som byggdes av Sangallo il Vecchio på order av den florentinska storhertigen Cosimo de' Medici. Montepulciano är dessutom känd för sina eleganta kyrkor och sitt framstående vin (Vino Nobile di Montepulciano) som i skrivandets stund bör betecknas som en oupptäckt pärla som erbjuder ett mycket bättre förhållande mellan kvalitet och pris än många andra viner från Toscana. Staden ligger längs huvudvägen som långsamt stiger mot toppen var torget Piazza Grande befinner sig.

På tur genom staden i historiens spår

När man ankommer till staden från sydost längs den vackra allén finner man stax utanför stadsporten kyrkan Sant'Agnese. Denna moderna fasad från 1926 gömmer en gotisk port. Kyrkan blev ombyggd internt under 1700-talet. Den består av ett skepp och innehåller flera verk från 1600- och 1700-talet, bl.a. Sankt Agnes' monumentala grav.
 

Från denna kyrka går vägen upp till stadsporten Porta Prato varifrån Via Roma börjar. Efter en kort vandring ankommer man till ett litet torg var man kan se en staty av ett lejon på en pelare. Detta lejon, kallat Marzocco, var Florens symbol och den ersatte år 1511 Sienas varghona då staden kom under Florens herredömme. Den ursprungliga skulpturen av Marzocco gjordes av Donatello men kopian på detta lilla torg är märkligt nog gjort av Tito Sarrocchi (1856) från Siena.

Strax framför pelaren ligger Palazzo Avignonesi som tillskrivs arkitekten Vignola från 1500-talet. Stilen är tydligt från senrenässansen. Adelsfamiljen Avignonesi är idag mest känd för sin vinproduktion, där ibland deras fantastiska (och obetalbara) vinsanto. Bredvid palatset ligger kyrkan San Bernardo som är ett verk av jesuiten Andrea Pozzo som fint framställt den i en barock byggstil. Strax framför Palazzo Avignonesi ligger ett annat palats, nämligen Palazzo Tarugi. Även denna byggning är signerad Vignola.

Längs Via Roma finner man ännu fler palats från samma period, bl.a. Palazzo Cocconi-Del Pecora, signerat Sangallo il Vecchio, vars väggar är dekorerade med diverse arkeologiska fynd som t.ex. stentavlor med etruskiska och latinska skrifter.

Man kommer därefter fram till kyrkan Sant'Agostino, en av de vackraste och mest intressanta sevärdheterna i staden. Kyrkan ritades av Michelozzo i början av 1400-talet, som var en lärjunge av Brunelleschi (som bl.a. projekterade Florens domkyrkas kupol) och av Donatello. Michelozzo Michelozzi höll sig till enkla och eleganta renässans-byggformer. Portalen har minnen av gotiska former med dess smala torn prydd i flammor. Fasaden blev förmodligen fulländad av en annan arkitekt. Kyrkan blev ombyggd internt under 1700-talet, där den ursprungliga formen blev ändrad. Den innehåller bl.a. et krucifix i trä, som signeras Donatello, och verk av Barocci, Allori och Lorenz från Credi.

Fortsätter man till vänster finner man Palazzo Tarugi-Cappelli med freskomålningar av Zuccari i dess atrium. Gatan stiger mer och mer innan den slutar på marknadsplatsen.

Fortsätter man längs promenaden på Via Cavour kan man se Palazzo Cervini, Palazzo Cagnoni och Palazzo Seminario bredvid kyrkan Chiesa di Gesù som byggdes under 1600-talet efter ritning av Andrea Pozzo. Även om själva facaden aldrig blev färdigbyggd är kyrkan mycket elegant invändig.

Vid slutet av Via Cavour möter man Via Poliziano där kyrkan Chiesa della Madonna ligger. Den byggdes under 1500-talet och stoltserar med en fin portal och i taket finns mindre elliptiska valv. Stilen invändig är barock och blev byggd efter Andrea Pozzos ritningar.

Man fortsätter längs kyrkans högra sida utanför fästningens murar tills man kommer till huvudtorget Piazza Grande. Här finner man det monumentala centrum och många anser detta ett av de absolut vackraste torgen bland de italienska medeltidsstäderna. Torget bjuder på värdefulla minnen från stadens guldålder. Runt omkring torget finns monumentala byggnader som t.ex. domkyrkan med sin förtrollande dock ofulländade fasad. Där domkyrkan ligger idag fanns det förr en sockenkyrka som säkert såg fattig och otillräcklig ut då de omkringliggande palatsen byggdes. År 1583 började man riva ner den gamla sakristian och efter stora diskussioner i staden bad man den florentinska arkitekten och bildhuggaren Bartolomeo Ammannati förbereda ett nytt projekt som skulle stå klart fem år senare. Man väntade dock några år innan man satte igång själva byggeriet och under tiden dog Ammannati. År 1593 tillkallade man sig arkitekten och stenhuggaren Ippolito Scalza från Orvieto. Han gjorde några ändringar på Ammannatis projekt och året efter började man att bygga den nya domkyrkan. Bygget blev först klart år 1680, dock utan fasad, och kyrkan kunde invigas. Faktum är att facaden aldrig blev färdigbyggd. Strukturerna är enkla och mycket rytmiska och lämnar nästan ingen plats för flera dekorationer. Längs sidoskeppen öppnar sig de många små kapell och på det stora altaret finns den monumentala polittico, ett konstverk bestående av flera tavlor, utförda av Taddeo di Bartolo från Siena, som var elev hos Giotto. I den centrala delen av polittico, finns en tavla av Jungfru Marie Himmelsfärd.

På Piazza Grande kan man dessutom beundra rådhuset Palazzo Comunale med det fina tornet. Det byggdes under 1500-talet och påminner om det florentinska Palazzo Vecchio. Det är en stark och solid byggnad.Från tornet kan man njuta av den enastående utsikten över staden och landskapet runt omkring.

Precis framför rådhuset ligger Palazzo Contucci som grundades år 1519 efter ritningar av Sangallo il Vecchio. Palatset blev beställt av kardinal Antonio Ciocchi del Monte som senare utnämndes till påve Julius III. Kardinalen beordrade att åtskilliga byggnader skulle rivas ner för att göra plats åt hans eget palats som självaste Vasari omtalade som "elegant, välbyggt och raffinerat. Idag är isär palatsets vackra vinkällare värt ett besök.
 

Framför domkyrkan står det förnöjsamma Palazzo Nobili, idag kallad Palazzo Tarugi, som även signeras Sangallo il Vecchio. Loggian, som senare blev täckt, svarade till den harmoniska fördelningen av pelare i underetagen. Portalen är fin med dess vackra valv. Brunnen, varpå det står två lejon från familjen Medicis vapensköld, liknar den från Canonica di San Biagio och signeras också Sangallo il Vecchio.

När man har varit runt i staden kan man gå ner till kyrkan Madonna di San Biagio, som blev invigd i 1529 av påven Klement VII. Den reser sig isolerat mitt på landet och blev byggd på ruinerna av en tidigare sockenkyrka, var en legenda berättar att man såg ögonen röra sig på Marias tavla. Kyrkans plan är som ett grekiskt kors, vars fyra armar har samma längd. Den sydligaste armen lutar i en sakristia i halvmåneform. Vid den nordligaste armen ligger två kyrktornen, varav ett aldrig blev färdigbyggt. Dekorationen längs dörrarna och fönstren är solida och klassiska. Kyrkans inre rum är tecknat utan överflödiga strukturer och dess harmoni är baserat på de mäktiga valven som omger kupolens öppning. Det stora altaret är ett verk av Albertini (1584), medans freskomålningarna från 1500-talet, signerat Zuccari.

Resor till Italien

Läs mer om Italien och få inspiration till din kommande resa här

Hitta din resa till Italien här

Hotell i Montepulciano