Eremo della Giubiliana

Kanske har du det precis som jag, när du uttalar namnet, "della-vad-för-något"? Men vänta bara, efter tio försök, kan du säga Eremo della Giubiliana som en infödd eller i varje fall nästan. Eremo betyder ’eremitage', ursprungligen härledd från eremos (ensam) eller eremia (öken). På svenska skulle man översätta det nästan kungligt klingande namnet till "Giubilianas Hermitage", men egentligen är det ett kloster från 1200-talet.

Klockan har för länge sedan passerat lunchtid när jag kommer till det "ensamma" klostret på södra spetsen av ön och jag har verkligen njutit av att köra runt på de små vägar som slingrar sig runt i det annars platta landskapet. Lyckligtvis är det bra skyltat, för fröken Garmin har beslutat sig för att inte kommentera den planerade rutten. Tack och lov visar det sig att det inte är ett kvinnligt användarfel, det visar sig nämligen att det är GPS användarens värsta mardröm, "destination okänd." Eremo della Giubiliana ligger tydligen för långt ut på landet för dagens tekniska uppfinningar.

Vid ingången måste jag först passera den låsta, men vackra porten, där du som gäst ska anmäla din ankomst för att släppas in på Hermitagens område. Porten öppnas och jag rullar in den sista biten på den lilla grusvägen.

Mandelmjölk, Jungfru Maria och kunglig lunch

"Mycket varmt välkommen, vi har verkligen sett fram emot att träffa dig", säger ägaren av huset, Gianna Vargitto. "Vad kan jag bjuda på, vill du ha ett glas vin?". Tyvärr, kan bilen inte själv navigera på de små vägarna, så jag måste tacka nej. Receptionisten Angelo hämtar istället en annan specialitet som smakar som fåglarna sjunger, hemmalagad mandelmjölk. Det måste du lova mig att smaka, men var försiktig, du kan lätt bli beroende.

Gud! Jag ser mig omkring i hallen som fungerar som reception och lounge för hotellets gäster. Man måste gnugga sig en extra gång i ögonen, först nu går det upp för mig att Giubiliana är något annat än ett vanligt övernattningsställe. Det är som att kliva in i en helt annan epok med svart marmorgolv, höga välvda tak och exponerade takbjälkar. Stilen är gammaldags, men ändå cool på ett genomtänkt sätt. Golven är täckta med äkta mattor och trämöblerna är mörka med vackra detaljer. På väggarna hänger tavlor från en svunnen tid, även Jungfru Maria är inramad i guld och den enorma kandelabern med levande ljus ger konstverket en helt speciell lyster.

Innan Angelo visar oss hela sitt "imperium" föreslår han att vi äter en lätt lunch och det visar sig snabbt att "lätt" på italienska betyder ”jätte” på svenska. Vi sätter oss väl till rätta under ett parasoll i atriumgården där Giubilianas hund springer omkring och viftar på svansen. Den tillhörande restaurangen är ett mecka för både övernattande gäster och lokalbefolkningen och det står också "Michelin" på dörren. Det betyder naturligtvis att priserna på menyn inte är de lägsta, men i förhållande till de skandinaviska priserna är det fortfarande inom rimliga gränser. Däremot är allt hemlagat från grissini till tiramisu och köket serverar både lokala och internationella rätter. Jag kan konstatera att intetsägande mat existerar inte på Giubiliana.

En bakgård med patina och själ

Magen är proppfull och det är dags att strosa runt och se lite. Giubiliana är byggt av solid kalksten som står i stark kontrast till den gröna trädgården med den något vildvuxna gräsmattan samt de slumpmässigt planterade träden och buskarna. Lite underligt att det lagts så mycket kraft på själva huset, som framstår som ett välskött museum, medan området utanför inte har fått lika mycket kärlek. Sett med andra ögon kan det också vara ganska befriande att allt inte är så perfekt. Det finns en liten lekplats för de minsta och poolen är mindre än förväntat, men den finns där. Omvänt är Giubiliana inte ett badhotell, det är en institution i sig själv där det förflutna och historien betyder mer än moderna faciliteter.

Bra att veta om Eremo della Giubliana

Även om det vid entrén anges att hotellet är 5-stjärnigt, så inser man att det gamla klostret inte helt kan följa med i dagens kategorisering. Det råder ingen tvekan om att vi har att göra med en mycket speciell plats, atmosfär, service och mat är en klar femma, men standarden och faciliteterna når inte riktigt detta betyg i min mening. Härmed inte sagt att du inte ska välja Giubiliana till din nästa semester, det hoppas jag verkligen att du har lust till. Du ska bara inte förvänta att du kommer till ett hotell med byxpress, plattskärms-TV och balkong, som vanligtvis ingår i priset på ett lyxhotell. I gengäld blir du bortskämd med så många andra saker som du inte skulle få på ett stort och lyxigt 5-stjärnigt hotell. Lokal turistskatt betalas på plats. Cykel går att låna utan extra kostnad men efter tillgänglighet.

Därför kommer vi gärna tillbaka igen

Giubliana är en historisk plätt mitt på den sicilianska landsbygden med en atmosfär som du inte hittar någon annanstans. Faktiskt minns jag besöket som det var igår, det är som om minnena etsat sig fast i mitt huvud. Det finns knappast någon plats som liknar denna. Servicen är oslagbar, Angelo till exempel är anställd men han har en inlevelse och stolthet som man inte kan undgå att lägga märke till. Varje dag kör han många kilometer för att komma till jobbet men han ler hela vägen, för honom är det en hederssak att ge sina gäster den ultimativa upplevelsen och berätta historien om sitt älskade kloster. Dessutom är maten utsökt och serveras i den mest romantiska omgivningen.

Läget mitt ute i det fria gör Giubliana till en oas att koppla av i. Inom kort avstånd hittar du också några av områdets kulturella nav såsom Ragusa, Modica, Syracuse och stranden med den finaste sanden ligger inom 15 minuters bilresa (Marina di Ragusa). Du kan lätt få en vecka att flyga iväg, eftersom du kan kombinera tiden med något av de bästa som Sicilien har att erbjuda av kulturella upplevelser och naturscenerier.